DEL4 Störningsträning/miljöträning
Skrivet av Andreas 2008-06-20

Jag tänkte skriva lite om miljöträning. För att lyckas bra med en hund i lydnadsringen behöver den kunna hantera miljö på ett bra sätt. Innan jag går vidare vill jag för att slippa missförstånd ta upp några saker. Detta jag kommer att skriva här tränas enbart med friska och “mentalt normala” hundar. Jag vill också i viss mån ej innefatta en del brukshundar i denna träning. Vi miljötränar potentiellt “farliga” hundar med mycket skärpa/vakt/vakenhetsgrad på andra sätt,  där träningen mer går  ut på att låta hundarna lära sig att hantera självständigt, detta är också intressant träning men om detta kommer inte skrivas om här.

Det är två saker som jag tycker är viktiga i detta ämne, det ena är: kan hunden hantera en situation låt den göra det och lita på den, klarar den inte av att hantera, lär den att hantera genom dig. Det andra som är viktigt är hur vi “applicerar” störningen på hunden, jag skall försöka förklara dessa två tankar i styckena nedan.

Men först något att tänka på: snabba rörelser (springer, fladder med armar och ben) detta uppfattar hunden som att vi har dålig kontroll på situationen och blir då ofta stressad och vill ta över kontrollen. Vi bör röra oss med bestämda men kontrollerade och lugna rörelser. Vi springer aldrig efter en hund….Hunden springer till oss!!. Lär vi hundarna att det ok att lägga mentalkraft på att hantera svåra situationer kommer den att stänga in sig på svåra tävlingar, jag vill därför lära hunden att jag hanterar den yttre miljön och hunden hanterar mig, detta tar mindre kraft och är betydligt enklare att förhålla sig till (Hundar söker enkla lösningar).


                                         Hanna och Melina SM 2008

Hantera störning
När jag tränar hunden att hantera mig istället för själva störningen vill jag använda ett exempel:
Vi tänker oss att vi är på hundklubben med hunden och tränar lite kontaktövningar, plötsligt kommer en oväntad person mot oss och min hund reagerar genom att bli osäker och skäller på främlingen, alltså hunden hanterar situationen på egen hand, här skulle jag kunna be främlingen att hälsa på hunden och “socialisera” sig med den. Men istället ber jag personen att stanna (jag kontrollerar). Jag tar min hund (Jag kontrollerar) i kort koppel och närmar mig främlingen med bestämda steg och sätter hunden (kommunikationsposition) mellan mig och främlingen (denne skall stå upp och vara tyst). När vi står i denna situation kan jag avslöja mitt röstläge för hunden, detta bör vara lugnt men bestämt. Efter ca tio sekunder tar jag hunden bestämt ifrån situationen i kort koppel och flyttar mig bort från situationen och tränar vidare.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag utsatte hunden för en större störning en vad den först reagerade på, den pressen hunden upplever när jag “tvingar” in den i situationen överförs delvis från främlingen och till mig, hunden lär sig att jag styr “störningen” detta lär hundarna att lägga kontrollen på oss, så länge vi är lugna blir hunden lugn och trygg. Det är viktigt att hunden upplever kontrollen från oss när vi går ur situationen dvs. vi har hunden i kort koppel och rör oss bestämt, här brukar hundarna skaka av sig “obehaget” även detta kan “brummas”. Det är viktigt att vi förflyttar oss så långt bort från främlingen när träningen tas upp igen. Detta resulterar att hunden upplever störningen störst i början och sedan upphör den nästan helt med våran hjälp.


                                 Andreas och Moel SM 2008

Applicera störning
Traditionell störningsträning (skott, andra hundar, människor el. dylikt) går ut på att man utsätter hunden för en liten dos av störningen, därefter ökar man störningen successivt. Detta fungerar bra då hunden kan avreagera mellan varje dos, i annat fall lagrar hunden “faran” och detta kan resultera i att hunden lär sig att en störnings situation blir “svårare” och “svårare”.
Jag föredrar att med min hjälp utsätta hunden för en rätt stor störning direkt, och därefter minska den successivt. Detta lär hunden att “faran” minskar och minskar istället, den första dosen bör dock vara av sådant slag att inga allvarliga rädslor framkallas.
En annan sak som vi bör tänka på om vi vill fostra en “tävlingshund” är hur vi “hanterar” tävlingsledaren/kursledaren. De flesta lägger stor vikt vid att ha “kontroll” på tävlingsledaren/kursledaren. Dessa bör man kontrollera/lyssna på utan att ge dem för mycket ögonkontakt. Hunden lär sig direkt att någon annan tar våran uppmärksamhet och kan då själva tappa i koncentration.

Slutligen vill jag nämna något som jag tycker är väldigt viktigt, de flesta hundar vill lära sig av oss vad det än gäller (miljö, uppgifter osv.) de är nästan beroende av vad vi tycker på ett eller annat sätt. Troligtvis hände det något under domesticeringen (anpassning till människan) som lärde hunden att söka hjälp hos människan vid problem, för detta gör inte vilda djur. HUNDEN MÄNNISKANS BÄSTA VÄN!!

/Andreas