DEL5
Sammanställt av Andreas 2008-11-26

Tänkte först skriva några ord om människans hjärna.
Källinformation hämtad från: http://paranormal.se


Därefter följer en mailkonversation om djurs minne. Mellan mig (Andreas) och ”Ekshus” (se länk ovan).

Det latinska ordet Perception ""[av latin percipere, uppfatta], översätts med förnimmelse, föreställning, varseblivning. Det är genom sina sinnen som levande varelser får en mängd information om sin omgivning och sin egen situation. Med Perception menar man de intryck som når medvetandet (varselblivningen). Det var under evolutionen som sinnena och perceptionsförmågan utvecklades efter organismens behov, och detta parallellt med förmågan att reagera på varsebliven information. Denna information användes tex för att uppsöka den lämpligaste livsmiljön, jaga rätt byte respektive fly undan rovdjur.
Den äldre perceptionspsykologin ansåg att medvetandet huvudsakligen passivt återspeglande omvärlden, och hanterade främst olika stimuli (retningar). Det var först på 1820-talet man insåg att upplevelsen av omvärlden är en tolkning av signaler från våra sinnesorgan som når medvetandet via nervsystemet. Inom gestaltpsykologin i början av 1900- talet började varseblivningen betraktas som en aktiv mental process. Man drog slutsatsen att vi själva bygger (medvetet och omedvetet) upp vår världsbild.

Man vet att våra sinnesorgan tar emot en mycket stor mängd information, men att det är endast delar av denna information som når medvetandet. Sinnesorganen innehåller receptorer som överför fysiska signaler från omvärlden till nervimpulser, som sänds vidare till hjärnan.

Om Minnet:
Källa: Signatur ”Ekshus”, Det falska minnet http://paranormal.se
"Hjärnans nervceller kan åstadkomma olika minnen genom aktivering i skilda kombinationer - hjärnan skiljer inte mellan sant och falskt."

Våra minnen ligger inte - som vi tror - lagrade på någon bestämd plats i hjärnan. Våra minnen skapas samma stund vi letar efter dem.
Vi har spår av minnen som aktiveras och kombineras ihop- hjärnans nervceller har bevarat dem som möjligheter för framtiden, och dessa ligger redo för att kunna göra associationer till andra nervceller.
Det betyder i praktiken, att när du medvetet letar efter ett minne så kör du igång en aktivering av ett stort antal nervceller som sänder sina minnesspår vidare i en slags kedjereaktion.
Om vi nu utgår från den ursprungliga händelsen som du vill minnas, så är det minne som din hjärna levererar betydligt mer förvanskat ju längre tid det gått från händelsen, för dina hjärnceller har under tiden skaffat ännu fler förbindelser och associationer...
Därtill påverkas banorna av de kemiska substanser du för tillfället har i hjärnan - mängden signalsubstanser kan tex. variera.
Ekshus skriver att "Resultatet - den minnesbild du får fram - känns för dig som verklig och sann. I själva verket kan det vara en mycket förvanskad och en rejält förvrängd version som du minns.
Hjärnan kan inte skilja på sant och falskt. Hjärnan skapar - och utgår från tillgängligt material... "


Denna information om människans hjärna fick mig att se likheter såsom jag ser på hundens minne/inlärning under tid, se mer under www.harlydigahundar/träningsfilosofi/burken.
Jag blev nyfiken och tog kontakt med Ekshus, och därefter hade vi en ”mailkonversation”. Nedan följer en del av den konversationen.

Andreas skrev:
Hej, Jag läste din artikel om det falska minnet, intressant!! Har du
någon litteratur förteckning om denna forskning??

Ekshus svarade:
Hej,
Jag skriver under ämnet "Minne" bl.a. om olika sorters minnen och hänvisar där till Peter Gärdenfors (lättläst om hjärnan: "Tankens vindlar" och "Den meningssökande människan").
Jag hänvisar också till lika lättlästa Gunilla Ladbergs "Den mänskliga
hjärnan - en upptäcktsfärd".
Vill man läsa tyngre och mer fackbetonad litteratur finns t.ex.
"Neuropsykologi - en introduktion" av John Stirling (Studentlitteratur)
eller "Den civiliserade hjärnan" av Elkhonon Goldberg (Studentlitteratur den också).
På Karolinska Institutets hemsida (har också lagt in på Paranormal,
http://ki.se) kan man söka det mesta inom forskning, och tidskriften
Medicinsk Vetenskap presenterar nyaste rön.
Klickar du på Hjärnan på Paranormal så hittar du en mängd info där det mesta väl är skrivet av mig. Hänvisningar till källor här och där.

Kul är också www.forskning.se/sehjarnan ....

Andreas svarade:
Hej igen,
Tack så mycket för ett bra svar!!!
På min fritid arbetar jag med att träna hundar, och har själv utvecklat ett "systemtänk" kring hur hundarna fungerar vid inlärning, minnet är ju en viktig del i detta. Jag blev så glad när jag såg det du hade skrivit, det påminner mycket om mitt sätt att resonera kring hundarnas minne.
(se gärna under www.harlydigahundar.se/träningsfilosofi/burken)
Vet du om minnet för djur fungerar på samma sätt? (jag har delvis utgått från det).

Ekshus svarade:
Hej igen -
nu har jag läst din hemsida och den var intressant - och bra!
Jag har själv fött upp Jack Russel och det första jag lärt alla valpar är att komma till mig. Samtliga har genom enkelt knep varit inkallningsbara redan vid leverans (8v). Knepet är att vissla samma slinga vid varje mattillfälle under avvänjningen. Att först låta valparna leka och springa fritt (distraherade från matplats) för att sedan höra (och koppla till) visslingen som då varit detsamma som kommandot "hit" = positivt = mat/godis/belöning.
Alla valpköpare har tyckt det här var helt fantastiskt - det är för mig första steget i att bli flockledare, en start på kommande "dressyr"...

Jaha, och så djurs minne då. Olika djur har olika minnestyper beroende på hjärnans utveckling. Som du säkert vet utvecklas hjärnan ur hjärnstammen som är den äldsta delen i evolutionskedjan. De djur som inte nått längre än dit säger vi har "reptilhjärna".
De djuren - ta t.ex. en krokodil - kan bara fokusera på en sak i taget. Ser den ett byte (antilop) fem meter bort, så fokuserar den dit. Dyker då en annan antilop upp bara 2 m ifrån, kanske t.o.m. mellan krokodilen och det första tänkta bytet, så flyttar krokodilen sig för att fortsätta fokuseringen på den ursprungliga. Den "tänker" alltså inte - förstår inte att det är smartare att ta den närmre antilopen.

Mer utvecklade djur, vi övergår till hunden då, har också mer utvecklade hjärnor (tror jag har skrivit om stegen i hjärnans utveckling på Paranormal). Hundens minnesfunktion är oftast kopplad till upplevelseminnen på känsloplanet: positivt (belöning), negativt (bestraffning el. dyl.).

Minnet är kopplat via (ja, samma system med nervbanor, dendriter osv.) sinnen som t.ex. lukt. God lukt, god mat = belöning = fokusering = komma.
Andra sinnesintryck som känsel: smärta = negativt = fly/anfalla osv.


En stor skillnad mellan hundens och människans minne är, vad man än så länge tror, att för hunden väcks minnen endast vid direkt koppling till sinnena, t.ex. anblicken av någon tidigare bekant ger kopplingen positiv/negativ, association till känsla.
Vi människor tänker bakåt (minns) genom att använda bl.a. fantasi. Vi har betydligt mer hjärnbark (cortex) och mer utvecklade frontallober som dirigerar.
Hunden lär fungera efter "Ur syn - ur sinn". Dvs. det som är ur synhåll (t.ex. försvunnen kompis) är snabbt också ur sinnena = borta och inte besvärande. Först vid återseende sker association enl. ovan.

Ekshus svarar direkt på mina frågor i mailet.

Hej, kort nu, klipper ur ditt mail:

Andreas: Jag menar att hunden har förmågan att lagra "minnen" kopplat till rutiner (dygnsrytm), indirekta retningar (promenad) osv.

Ekshus: Minnet hos hund följer samma associationsbanor som människans, koppling via sinnesupplevelse går via nervcellsbanorna. Rutiner väcker association ja! Tidigare upplevelser ger alltså "minne" - mönster i hjärnan, banor att följa.

Andreas: Jag blir en del av hundens rutiner och finns med.

Ekshus: Det är möjligt att dofter, ljud från dig osv. ingår i associationerna!

Andreas: Finns med hos hunden när ett behov skapas.

Ekshus: Behov är inte kopplade till dig - de är basala funktioner för överlevnad och uppstår resp. tillfredsställs vare sig du är där eller inte.

Andreas: Att jag är som en "ingrediens" i hundens liv.

Ekshus: Ja, så länge du är där! Försvinner du och inga spår finns av dig för hundens sinnen att upptäcka och skapa associationer av, då är du helt "ur sinn" och forgotten, sorry! Dock räcker det med minsta doft av dig för att sätta igång associationerna igen. På det viset blir du aldrig glömd.

F.n. pågår intensiv forskning som bl.a. visar att schimpanser kan "tänka" och räkna ut saker, vilket man inte trott tidigare. Om hunden möjligen har en del av denna förmåga också återstår att se. Forskning pågår i USA!

Hoppas jag bidragit med lite användbart, och visst får du återkomma.

PS Det finns stora likheter mellan hund och häst....

Andreas:
Hej, intressant.
Reflektion: Många hundar kan känna stor "saknad" av en "ingrediens"(förare/hundkompis). Detta kan ju förklaras med att gamla dofter finns kvar, men det blir mer "strange" när hunden förflyttas till ny miljö!!??

Ekshus svarade:
Ny miljö brukar innebära en antingen/eller-reaktion: nyfikenhet/glädje=positiv utmaning eller rädsla/osäkerhet = negativ utmaning. Det är hundens egenskaper som individ som avgör hur den reagerar, om vi frånser andra faktorer som vad som just händer i nutid i den nya miljön.

Osäker eller rädd hund kan av oss människor tolkas som just ledsen eller sörjande hund..!

Vi har en förmåga att lägga mänskliga aspekter på våra djurs beteenden - en inneboende (omedveten ) önskan att de ska vara som vi (dvs. följa samma mönster)!


Andreas svarade:
Hej,
Jag tror snarare att hundarna kan utveckla nya förmågor, utifrån den lilla intelligens de har i besittning. Alltså att det kan skapas "nya kontakter" banor i hundens hjärna. Detta  pga. möjligheten att alltid kunna anpassa sig till ny miljö, i likhet med Skinners "varelser" dvs. "odla" funktioner/celler som ger hunden fördelar. Jag tror att hunden får fördelar av att lära sig/känna igen vårat "kroppsspråk"/känsloliv och vad det innebär för en "icke tänkande" individ vet man inte, påstår jag.
Kul att du tog upp det med "förmänsklingen”, trodde nog du skulle svara så:-))
Jag är nog den sista som gör detta, men tycker det är roligt att provocera ibland (genom att förmänskliga hundarna).
Men efter att jobba med hundars mentalitet och beteenden slutar man aldrig att förvånas vad de kan lära sig.

Ekshus svarade:
Ja, visst har du rätt här - ju fler impulser desto fler aktiva hjärnceller, dvs. ju fler situationer att hantera och för hjärnan söka lösning till desto bättre fungerande hund (om vi nu ska kalla det intelligens..!).

Hunden läser kroppsspråk precis som vi - kanske i ännu högre grad. Den lär av konsekvenser. A och O i hantering av hund är ju konsekvent beteende för att inte ställa till det i hundens hjärna. (Det går inte att låta valpen vara i soffan ena dagen när den har rena tassar och säga fy när den har smutsiga - som du ju vet såklart, men hur många valpköpare har den kunskapen!)

2008-12-09 SE INTRESSANT ARTIKEL I GP PÅ ÄMNET!!
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=463441

/Andreas