Bordercollien, en vallhund med många fällor

Skrivet av Andreas 2008-08-23


Familjens första bordercollie införskaffades 1973, valet av bordercollie var inte självklart då rasen var ganska ovanlig på tidigt sjuttiotal, men då en del av min fars intresse var ett trettiotal får som hölls på arrenderad mark blev det ändå naturligt att införskaffa en bordercollie. Denna hund användes inte till att hantera våra djur, eftersom kunskapen att jobba med vallning saknades. I brist på att få sin stimulans genom vallningsarbete, skaffades sig denna hund andra “bordercollie sysslor”, såsom att valla bilar, jaga cyklar, skälla på åskan, och vara allmänt sur på andra människor än de som levde i vår “familjeflock”.
Några år senare och några år klokare inser man så klart att denna hund var understimulerad och tog sig lite egna sysslor.
Efter många år med rasen, ser jag fler faror än understimulans för denna fantastiska hund…

Olika mål med aveln
Idag så är reglerna för att registrera bordercollie valpar i Sverige rätt så sunt utformade då båda föräldrarna skall vara godkända vallhundar, köpare är rätt så måna om att hunden skall vara registrerad och ha fungerande vallhundsföräldrar. När jag däremot möter hundaktiva från våra nordiska grannländer Danmark och Norge talar en del öppet om en annan typ av bordercollie, där man inte är lika noga med hundens ursprungliga arbetsuppgift dvs. som vallhund, utan i huvudsak vill ha en bordercollie som passar för t.ex. lydnad eller agility.

Jag ser en fara i att andra intressen än vallningsanlagen styr aveln, då bordercolliens grundläggande egenskaper har sitt ursprung i just vallningsarbetet. Under tid, vad händer med rasen om man avlar på bordercollies som inte vallar? Min övertygelse är att en bra vallhund kan ha goda egenskaper för att träna och tävla i andra discipliner, men det är viktigt att bibehålla dess ursprung.

Jag tycker också det är viktigt att alla som skaffar sig en bordercollie får chansen att lära sig mer om sin vallhund och vallningen, t.ex. via uppfödaren, vallhundsklubb mm. Finns inte denna möjlighet, kan det hända att man tappar potentiella ”väktare” av rasen.


Tappad mångfald i aveln
Bordercolliens ursprungsmiljö är de brittiska öarna med sitt klimat och sin terräng. Det naturliga arbetet med hunden och djuren kan variera mycket beroende på djurslag, ytor, terräng mm.
En bra tävlingshund, behöver inte passa för att utföra alla typer av jobb på “hemmaplan”, liksom en bra ”gårdshund” inte självskrivet har chansen att prestera goda resultat på tävling.
Att bara titta på tävlingsresultat när en vallhund bedöms kan vara urvattnande för aveln då man kan behöva plocka in andra egenskaper på sikt. Idag styr framgångar på tävlingsbanan, till viss del urvalet av hundar som anses vara ”bra”.


Att träna en bordercollie
Jag tänkte nu skriva om det som ligger mig närmast om hjärtat, dressyrmetoder.
Idag är dressyrmetoderna i mångt och mycket uppbyggda kring ett operant ”tänk” dvs. hunden utsätts för ett begränsat antal valmöjligheter i en given situation, och belönas direkt när den utför något i rätt riktning mot den slutliga förutbestämda handlingen. Detta är ett mycket effektivt och positivt sätt att lära ett djur något.
Det finns dock ett problem här då föraren automatiskt försätter sig i en betraktar roll gentemot hunden. Detta återkommer jag till senare.
Vad det gäller miljöträning av hundar strävar man oftast till att hunden skall kunna hantera en yttre förändring på egen hand och sedan acceptera förändringen.

Nu kommer vi tillbaka till bordercollien i detta sammanhang. Bordercollien är till sin natur kontaktsökande mot sin förare, ganska ”mesig”, den har lätt för att lära sig av oss då den vill samarbeta. Man kan säga att alla förutsättningar redan finns, för att hunden skall kunna tränas.
Det som händer med en hund som redan vill något och sedan försätts i en situation där valmöjligheterna är många (operant inlärning) blir att hunden adderar onödigt mycket stress.
Många bordercollies klarar av denna stress men andra gör det inte.

När det gäller att få en bordercollie att fungera i vardagen är min analys att många människor handlar fel, det finns ett stort intresse av att betrakta hundens beteende i olika situationer, där man frågar sig - vad/varför gör hunden så? Människan hamnar alltså i en betraktar roll (se operant inlärning ovan) och varje gång hon ställer sig frågan, är risken stor att hunden får utrymme att ”odla” ett oönskat beteende. Faran med detta är att bordercollien lär sig snabbt, den tillfälliga reaktionen blir den permanenta lösningen då föraren inte tagit möjligheten att presentera något alternativ. Dvs. genom att handla passivt har föraren indirekt godkänt hundens lösning. och därmed också automatiskt godkänt att hunden får testa lösningar vid nya situationer, se föregående stycke.
Skall berätta en liten historia som rör detta… Min första egna bordercollie skulle presenteras för några familjemedlemmar bla. min bror, han handlade då lite plumpt och fick sig en rejäl utskällning av min två månaders gamla valp.Varje gång hon såg min bror därefter blev han utskälld, detta slutade hon aldrig med.

Nu låter det som att jag bara ser problem med de ”formande” metoderna för en ras som bordercollie, men det är tvärtom. Jag använder mig nästan bara av operant inlärning. Men med skillnaden att jag är med och visar mer, och jag sätter upp gränser för vad hundarna får testa. Allt jag och hunden gör, försöker jag vara en del av. Denna ”närvaro” hjälper bordercollien att hantera nya situationer/problem via oss, detta skapar en trygg hund med förtroende för sin förare.

Troligtvis hände det något under domesticeringen (anpassning till människan) som lärde hunden att söka hjälp hos människan vid problem, för detta gör inte vilda djur. Hunden människans bästa vän!